Ska bli helt skönt att komma tillbaka i rutinerna.. men ändå lite jobbigt då jag har värk i knä så fort jag rör mig lite mer, så får väl leva på värktabletter. Kul ändå att vi bara har kök kvar och inga "jobbiga- sitta i ett klassrum hela dagen timmar" fast det vore ju bättre för mitt knä.. Men det ska nog gå!
Tänkte på samma gång berätta om knä,för er som inte vet.
Alltså allt började när jag gick på årskurs 7. Vi hade gymnastik och skulle hjula, vigulantus-klomsus som jag är så kan jag inte hjula,så läraren skulle hjälpa oss, men hon hann inte ta tag i mig när jag hjulade så jag slog knäskålen rakt ner i golvet och jag hörde hur hela mitt ben knaka. Den smärtan önskar jag ingen.Nåja, jag kunde ju inte gå och knä svällde upp som en ballong, så det var bara att fara till sjukhuset på röntgen osv. Dom hittade inget så det var det vanliga "Hem och vila,ta värktablett" jovisst. Sen dess har mitt knä bråkat, det har "låst" sig och knäskålen har hoppat ur led,allt oftare ju längre tid det gått, jag har varit många gånger på nytt till sjukhuset och sagt att det inte går, men då har svaret varit "Du måste stärka musklerna i dina ben" jag har försökt, varit till olika fysion men inget har hjälpt.
2014 var jag på nytt till läkare som skickade mig på röntgen och magnetröntgen. Läkaren som såg på min bilder,såg redan på vanliga röntgen från år 2012 att mitt knä var dåligt och att det måste opereras, på den nya "bilderna" kom det fram ännu tydligare att någonting var väldigt fel. Så jag skickades till ett av Helsingfors's sjukhus där en läkare förklara för mig att det inte finns något annat än en operation, mitt ledband var av, jag har troligen haft det av sen årskurs 7. Så i ca 5 år har jag gått utan ledband vilket då har fått följden med att knäskålen varit lös och hoppat ur led.
Nåja, den 18 december opererades jag, super nervös då jag aldrig blivit opererad förut.. Dessutom skulle jag vara på sjukhuset halv 7 på morgonen och jag opererades först kl 13. Jag som inte kan svälja piller utan att tugga fick kämpa med det, det gick men de var svårt. Ännu värre var ju blodproven och droppen, då jag är spruträdd. Men även det gick, jag hade ju inget val.
Själva operationen gick bra, jag var tvungen att vara två nätter på sjukhuset och så fick jag massor av värkmedicin, så jag sov största delen å när jag var vaken mådde jag bara extremt illa. KUL!
Dessutom var jag helt säker på att jag aldrig mera kommer kunna gå eftersom jag inte kunde röra mitt ben. Nåja på lördag slapp jag hem och då kunde jag gå "WOOP WOOP" men det tog sjukt och det tar ännu sjukt, så värkmediciner är fortfarande det som gäller. Men jag kan gå någorlunda utan kryckor, har bara kryckorna utomhus som stöd då det är halt.
Så ja, en lång historia lite kortare, de har inte gått så smidigt som det låter,förutom väl operationen, det gick bra.
Det är ju bra och skönt att äntligen få det fixat och att det är undan, nu kan det väl bara bli bättre, får vi hoppas!
Det jobbigaste är nog att jag kan inte röra benet normalt och måste ha 4 månaders paus från all idrott..
En bild på mitt fina knä,som nu är utan "stansarna"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar